Sand

Problemet med många människor är att vi kommer till en insikt i livet där vi gärna behåller för mycket för oss själva vilket leder till att det blir för många stenar som vi bär på våra axlar. En mening som säger att du inte mår bra lättar kanske lite, men kan lika väl tynga någon annan en del. Just nu vet jag inte om jag vill veta vad du, mitt hjärta, tänker om allt. Jag, trotts allt, har jag inte gett allt av mig själv. Varför? För att om jag faller måste jag kunna dölja hur långt ner jag föll fall du står och ser på.

En genomtänkt mening är allt, dina inpulsiva meningar skapar tusen frågor.

Jag borde sova, men vill inte lägga mig i en tom säng.

Jag borde för imorgon ska man upp tidigt för att plugga, inget man ser fram emot så för den inre stress ligger på alldeles för hög nivå.

Nu när du mår dåligt, mår jag sämre. När du är glad, är jag lycklig.

När blir vi så givmilda att vi önskar någon annan all lycka i världen även om det kan innebära att en mängd sömnlösa nätter kommer jaga oss själv. "Jag älskar dig".

"Jag älskar dig så mycket att jag aldrig vill släppa taget om dig och vägrar göra det, jag lovar dig vi klarar det här" eller "jag älskar dig så mycket att om din lycka finns någon annanstans, snälla gå och hämta den där."

catching.. vet ni vad, vi tänker nog på båda sätten.

nu, giftpinnespaus.