you just don't know how you make me feel.
When you look into the mirror in the morning do you recognize who you see?
When I look into the mirror in the morning I don't see anything
I'm staring at the walls of the room figurin out how to get out
And theres no window to escape your mental drought.
I know is hard to see how I feel this way
I just dont have control of my heart.
hejdå, och jag kommer sakna er en massa <3
DJ Size ft Stevie B - in my eyes
to wish is like dreaming but worse.
för första gången bryr jag mig inte om jag kommer hem hel eller ej, för det är jag ändå inte nu heller.
Jer kad si daleko, moje jedino
osjecam se ja lose hronicno
javi mi se ti, moja ljubavi
reci da volis me i da falim ti
</3
tacka madi för att hon stödjer min lathet och kör mig 300 m.
men mest för att hon bara finns till egentligen.
here I go again
och så var man ledig idag även om jag spenderade två timmar på gymmet när jag väntade på madde, går ju inte att träffa Lucy utan att minst vara där någon timme eller så. Hatar lite att gå i affärer själv för man känner sig så uttittad, men fördrev tiden lite i alla fall.
Blev en sväng upp till Lotta där vi fikade på hennes balkong, mysig lya :) sedan en sväng om bo01 för att ha lite ångest över att man inte tog shorts (regnade när jag åkte till stan och såklart solsken resten av dagen).
Kvällens höjdpunkt var verkligen pildammsparken där det var all sång. Skön dag och lite skönt med att vara ledig mitt i veckan.
Jag tror jag har lovat mig själv hundra gånger om att inte sätta igång datorn på kvällarna för att det är alltid något som gör en nere. Kan ju börja med att jag inte kom in på utbildningen(inte för att jag förväntat mig något annat) men kom i alla fall in på två kurser. Sedan att jag bara inte klarar av att låtsas, ah jag tror jag hade kunnat skriva en bok över allt jag vill säga men jag kan inte, det svårt och skriva något som inte vill läsas..
Bog nam je svjedok, så gissa vad jag gör varje kväll.
I dont want to go
ibland undrar jag om det så att alla människor runt om mig försöker undvara mig sömn? okej nu ska jag inte vara sådan men imorse.. jag vaknar klockan halv 8 för att det är varmt, lyckas somna om halvt tills bussarna började racea utanför mitt fönster - WTF!! nej men okej det är varmt och jag kan inte ha fönstret öppet för det känns som om jag sover vid en motorväg. När bussarna börja gå mer sällan drar busk-klipparna eller vad jag nu än ska kalla dom igång. Det skulle trimmas och blåsas och Gud vet vad. I natt blir det dock annorlunda för mamma såg på mitt trötta ansikte att jag inte sovit mycket så de har köpt en fläkt till mig <3 lovely!
varning, skriver av mig..
Det enda som önskas nu är väl att något fick mig på andra tankar, jag orkar inte mer. Tankarna har följt det spår som jag försökt leda dom ifrån. Det svåraste är väl att ljuga för sig. litet instick mitt i allt, mamma kom in nyss och tur att datorskärmen täcker en så man slipper jobbiga frågor om varför jag sitter här och snyftar. Men jag har blivit mästare på att hålla allt inne även om jag känner lite för att krypa upp i mamma och pappas famn och gråta ut som man kunde göra som barn. Skulle dock inte kunna berätta allt, men bara få gråta ut lite? Minns inte sist jag kände mig så liten och svag att tänka såhär.
Blev lite annat att skriva än det jag började med, men en dag kände jag mig stark för att jag visste att det i princip inte var någon människa på jorden som vill det jag vill förutom mina föräldrar och eventuellt mina morföräldrar - ja okej typ alla i hela världen som inte är släkt med mig. Det kändes som okej deal with it, sedan tänkte jag mer och mer på det och mer och mer gjorde det ont. Där hoppar jag på bussen, hon låtsas som hon inte känner igen mig. Varför? För att jag stal honom från hela familjen, vänner? I made him bad? eller kanske för att han är så som alla vill nu när han inte är med mig. Vänta har ni tid? jag kan typ kommer på tusen anledningar. How can I show you what I'll do when you don't let me and you even got a backup on that.
Nu styr det över. ska lägga mig och kolla klart på alla serier som går på TV.
parts of you
<3
things left unsaid
Tittade på en film innan jag skulle iväg och träffa upp Alexandra, och den var så söt. Såg dock aldrig slutet men det hela handlade om kärleksbrev i form av flaskpost som en man skickade till sin bortgångna fru. När en kvinna hittade ett av breven och läste det högt böla jag som en idiot (som att det skulle förvåna någon) och jag smälte när det stod något i stil med "I wish I'd hold on to you so hard that God couldn't take you away from me". Sedan stod det en massa om allt han önskade att han gjort bättre. Så där låg jag i soffan och formulerade mitt egna lilla brev i huvudet. Hade nästan glömt hur ord kunde värma så mycket, eller minns vi bara de som sårat? och när de sårat så minns vi bara det som kunde gjorts bättre? Det vi önskade att vi sagt och gjort? och särskilt det vi önskade att vi inte gjort..
Vi pratade dessutom i början av kvällen om kriget i forna Jugoslavien. Historierna är som vaga minnen som jag försöker pussla ihop i hjärnan. Minns ju delar av vad mormor berättade då hennes syster lyfte en granat och att mormor tog tag i den och sedan slängde iväg den. De fick dock granatsplitter över sig som de i sin tur har opererat bort men jag minns inte allt. Jag vet inte ens om jag vill väcka sådana minnen hos mormor, men jag undrar så vad de gick igenom. Kommer aldrig glömma när en föredetta kollega berättade om flykten därifrån..
Så minnen bevarar vi, och många gånger önskar vi att vi kunde glömma några av dom. Om det ändå vore så att man kunde hjälpa dom på traven - sortera bort lite och göra vissa klarare. Och hur många gånger har man inte hört frasen "Lär dig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta".
Nu ska jag försöka sova lite om det går, men har kanske druckit för mycket energidricka på jobb för att klara sig igenom natten.
and this is how the battle goes.
Reagerade nyss på en smäll som ekade in i rummet, vet inte vad folk sysslar med såhär mitt i natten och särskilt inte efter att jag precis tittat på Welcome to Sarajevo och gråtit genom hela filmen. Minns historierna jag hört och håret reser sig, och jag är förbannad.. så in i helvetes förbannad. Stolthet i krig? Jag tror inte de som var där är lika stolta som de som springer runt och leker maffia här, eller är så fucking patriotiska av sig.
Och för att citerat från filmen: "Ready to play Sarajevos favourite game?" "what's that?" "It's called.. Is there a God?".
Kom på att jag måste hitta brevet imorgon på jobb och fotot.. Det som var, var känns det som nu när jag tänker på alla - för det är inget som talas om och jag vill höra allt om det.
Good luck att jag ska sova nu, men ska försöka.
laku noc
<3
