dont speak
Det finns tillfällen i livet då man önskar man kunde hjälpa de som har det riktigt dåligt. Det finns dom stunderna då människor kommer fram till en och har sitt hjärta i händerna för att visa att det gått i tusen bitar och vad du än säger är det inget som kan sätta ihop det igen.
Två tillfällen idag. Det första.. Jag önskar mer än allt annat att allt ont slutar hända dig, jag önskar ditt liv kunde vända för jag älskar att se dig le. Fan det kan göra min dag av att bara se dig må bra.. Jag önskar jag kunde säga något som bara gjorde saker och ting lättare för dig. Jag önskar jag kunde hjälpa dig med allt som tynger ner dig men jag kan inte, och "det är tanken som räknas" hjälper inte i det här fallet.
Det andra kom ikväll.. Jag blev helt jävla paralyserad. Det kändes så overkligt för det var så oväntat att den här personen skulle vända sig till mig för hjälp. Jag känner mig så dum, hade kunnat hjälpa till tidigare för tankarna har ju funnits där..
ser fram emot att få sova ut, kommer säkert vakna tidigt bara för att larmet inte ringer imorgon.
ooo och imorgon ska jag till macken och hämta ut mitt kaffe <3
moj najbolji
