Sand

Jag satt där idag, höll på att svimma för att det var som en bastu.. Satt och tänkte på livet och hur kort det är. Tänkte att jag snart ska tillbaka till jobb, som om jag inte jobbar tillräckligt. Sen satt jag och tänkte såklart på allt som hänt. Mamma tittar på mig, och jag kan erkänna.. jag hatar innerligt när någon ser mig gråta. Så jag satt och tittade rakt fram, kunde inte ens fokucera på vad människan sa. Efter allt så sprang alla iväg, jag tog mormor i famnen och snurrade min halsduk runt öronen på henne. Kändes som vi aldrig kom fram, och att jag var den som höll kvar henne från att flyga bort. Hatar detta vädret.
a Mario molim da te andjele cuva

Idag var en sån dag som bara vad fan händer.. Sov inget i natt.. inte en enda minut, kunde verkligen inte somna :/ och en klocka som ringer 06.00 är verkligen bästa starten på dagen.

Igår kom ett fett erkännande från min sida, mot mig själv. och idag kom det andra. Jag ser min historia komma mot mig och jag håller hårt i telefonen för jag vill inte ha en till. Hälsar och så, men sen tillbaka till samtalet där allt jag vill säga är snälla sluta dumma dig och bara var med mig.. Budi sa mnom, i budi se sa mnom zeljo moja..

zbog tebe
opet je moje srce
pocelo da voli.

jag viiiiiill inte:(