samo ljubav ne mesaj u to
F.ck it.
Hur kunde det bli såhär? jag orkar inte, fan inte stark nog att låtsas som om jag kan leva för stunden.
Det är flashback från back in the days när jag tänkte jag behöver bara detta så löser det sig om jag är allt jag ska vara och lite där till så kommer allt falla på plats. no way, jag har tappat hoppet för att det kommer göra det. Jag är dum. korkad... svag. Man kan sluta ge och ge. man borde! jag kan inte.
Måste jobba hela veckan dessutom, jag tänkte ju ta lite ledigt och plugga som fan, men nej inget är på min sida nu.
Alltid när jag bestämmer mig för att gå efter vad som är bäst för en och faktiskt lyssna på tankar man ignorerar kommer något som ändrar ens synsätt på det hela. jag vill ju inte. jag tycker om det såhär om det bara gick åt rätt håll istället för som en bergochdalbana.
Måste ta tag i så mycket annat med, det kommer underlätta i framtiden. Tänker sluta skriva listor på vad som borde göras och göra det istället, som att ringa fittan och boka den fucking tiden innan jag det förvärras mer för då kommer jag få mer ångest och det slutar med att ligga i sängen och vänta in bättre tider.
Nu ska jag fortsätta lyssna på mesaj mesaj för den går på repeat, sen kanske kolla på requiem of a dream om jag vågar.
1 timmes skola imorgon, grattis.
förresten, lördag: i kad pamet popije mi, srce trezno ostaje
