Sand

Söndag. lite ångest, men är ledig från skolan från tisdag och veckan ut. Imorgon går jag just dit för att veta att fuck me jag är dum i huvudet som låtit allt annat komma före. Klagar dock inte, jag tar det som det kommer och nästa gång då fan så.

Den här helgen har varit så jävla konstig, snacka om att jag är svagare än någonsin. Minsta lilla har tagit mig hårt. Jag tänker att det lika bra få det gjort och sabba det jag vill ha för att det går åt fel håll allt för ofta. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte, men man har ingen makt i det här. Försvarsmekanism funkar inte längre, även om den ständigt är på, men jag är i underläge big time nu. När ska man bli stark nog och lätta på allt man bär? Väntar på att det slår mot mig istället för det kommer väl ändå göra lika ont.. Åh att jag ens erkänner här att det gör ont? För helvete Sandra, focus..

Bättre blev det inte i fredags när jag träffade min gamla lärare som gjorde många dagar i gymnasiet till guldvärlda. Det gjorde ont och veta att det är något som hänt. Får åka till skolan med madde och se vad som är fel.

På lördag, om det vill sig ska jag göra lite istriansk mat fråga om tjejerna kan komma över och tvinga dom äta och dricka vin med mig till juggemusik i minst en timme, sen kan det vara vilken musik ni än vill. Jag är rädd att jag kommer dricka för mycket för jag är inte den som dricker, men vid sådana här tillfällen vet man aldrig hur det blir.

Jag är absolut inte ledsen så, även om det kanske tycks vara det när man läser. Vill bara så mycket och tiden räcker inte till och vi tar inte varandra i handen och går samma väg så var fan ska jag gå..

Jag vill tatuera mig med.
antingen "ako laze srce, nikad nece oko" (=om hjärtat ljuger, talar ögonen sanning) eller
en annan text, ska spåna lite mer på det.

svaki pogled u srce me dira