touch you if I could
Vilken dag, det är andra dagen jag måste upp klockan 6 på morgonen och det tog verkligen emot idag. Igår fick jag betalt för att sitta och göra korsord med Alex och typ hänga in 150 jackor (jättejobbigt haha). Sedan drog jag vidare till work 2 där jag höll på att dö av värme. Från att jag började till att jag slutade städade jag löpbanden, svettigt som fan.
Idag vare konfa med F24S och det var både kul och lärorikt. Satt på golvet i flera timmar och fikade så himla mycket och fick prata av oss ordentligt. Begav mig hem senare för att duscha lite snabbt under pausen och iväg för att äta på Meza A Brasil som jag och Lucy hade svårigheter att hitta till.
Vi åt en god middag med förrätter och allt det där, sedan körde Lucy mig hem. Vi fastnade i bilen i drygt 1,5 timme och när Lucy skulle köra hem startade inte bilen. Så där stod vi och jag puttade o puttade men inget hände. Tur var att två juggar (SÅKLART!) hjälpte oss, så på med startkablarna och allt fungerade igen.
Vi stängde av motorn när vi snackade så det var konstigt den inte gick igång. I alla fall så tackade jag landsmännen så hemskt mycket och kunde inte sluta skratta i trappan. Det var längesedan jag skrattat och haft så kul en hel dag.
Älskar arbetskollegorna, det är synd vi arbetar så individuellt och aldrig hinner ses. Sen är jag ju inte så morgonpigg för att följa med på alla frukostträffar och tidiga träningspass.
Detta är nog första "normala" dagen på länge, kommer somna i normal tid och rent psykist it's all good today. Skulle bara behöva lite fler sådana här dagar.
I kärlekens krig segrar den, som ger sig.
När du betraktar gåvan, betraka också givaren.
Idag vare konfa med F24S och det var både kul och lärorikt. Satt på golvet i flera timmar och fikade så himla mycket och fick prata av oss ordentligt. Begav mig hem senare för att duscha lite snabbt under pausen och iväg för att äta på Meza A Brasil som jag och Lucy hade svårigheter att hitta till.
Vi åt en god middag med förrätter och allt det där, sedan körde Lucy mig hem. Vi fastnade i bilen i drygt 1,5 timme och när Lucy skulle köra hem startade inte bilen. Så där stod vi och jag puttade o puttade men inget hände. Tur var att två juggar (SÅKLART!) hjälpte oss, så på med startkablarna och allt fungerade igen.
Vi stängde av motorn när vi snackade så det var konstigt den inte gick igång. I alla fall så tackade jag landsmännen så hemskt mycket och kunde inte sluta skratta i trappan. Det var längesedan jag skrattat och haft så kul en hel dag.
Älskar arbetskollegorna, det är synd vi arbetar så individuellt och aldrig hinner ses. Sen är jag ju inte så morgonpigg för att följa med på alla frukostträffar och tidiga träningspass.
Detta är nog första "normala" dagen på länge, kommer somna i normal tid och rent psykist it's all good today. Skulle bara behöva lite fler sådana här dagar.
I kärlekens krig segrar den, som ger sig.
När du betraktar gåvan, betraka också givaren.
Kommentarer
Trackback