things left unsaid
klockan är 4 på morgonen och fåglarna kvittrar utanför, kom hem från jobb för en liten stund sedan och det enda jag och Pernilla har gjort är att hänga utanför tältet och hoppats på att få sälja lite mer. Så blev inte fallet utan man gick mest runt för att fördriva tiden, en dålig kväll för slagt. Antagligen var det drag i Falsterbo.
Tittade på en film innan jag skulle iväg och träffa upp Alexandra, och den var så söt. Såg dock aldrig slutet men det hela handlade om kärleksbrev i form av flaskpost som en man skickade till sin bortgångna fru. När en kvinna hittade ett av breven och läste det högt böla jag som en idiot (som att det skulle förvåna någon) och jag smälte när det stod något i stil med "I wish I'd hold on to you so hard that God couldn't take you away from me". Sedan stod det en massa om allt han önskade att han gjort bättre. Så där låg jag i soffan och formulerade mitt egna lilla brev i huvudet. Hade nästan glömt hur ord kunde värma så mycket, eller minns vi bara de som sårat? och när de sårat så minns vi bara det som kunde gjorts bättre? Det vi önskade att vi sagt och gjort? och särskilt det vi önskade att vi inte gjort..
Vi pratade dessutom i början av kvällen om kriget i forna Jugoslavien. Historierna är som vaga minnen som jag försöker pussla ihop i hjärnan. Minns ju delar av vad mormor berättade då hennes syster lyfte en granat och att mormor tog tag i den och sedan slängde iväg den. De fick dock granatsplitter över sig som de i sin tur har opererat bort men jag minns inte allt. Jag vet inte ens om jag vill väcka sådana minnen hos mormor, men jag undrar så vad de gick igenom. Kommer aldrig glömma när en föredetta kollega berättade om flykten därifrån..
Så minnen bevarar vi, och många gånger önskar vi att vi kunde glömma några av dom. Om det ändå vore så att man kunde hjälpa dom på traven - sortera bort lite och göra vissa klarare. Och hur många gånger har man inte hört frasen "Lär dig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta".
Nu ska jag försöka sova lite om det går, men har kanske druckit för mycket energidricka på jobb för att klara sig igenom natten.
Tittade på en film innan jag skulle iväg och träffa upp Alexandra, och den var så söt. Såg dock aldrig slutet men det hela handlade om kärleksbrev i form av flaskpost som en man skickade till sin bortgångna fru. När en kvinna hittade ett av breven och läste det högt böla jag som en idiot (som att det skulle förvåna någon) och jag smälte när det stod något i stil med "I wish I'd hold on to you so hard that God couldn't take you away from me". Sedan stod det en massa om allt han önskade att han gjort bättre. Så där låg jag i soffan och formulerade mitt egna lilla brev i huvudet. Hade nästan glömt hur ord kunde värma så mycket, eller minns vi bara de som sårat? och när de sårat så minns vi bara det som kunde gjorts bättre? Det vi önskade att vi sagt och gjort? och särskilt det vi önskade att vi inte gjort..
Vi pratade dessutom i början av kvällen om kriget i forna Jugoslavien. Historierna är som vaga minnen som jag försöker pussla ihop i hjärnan. Minns ju delar av vad mormor berättade då hennes syster lyfte en granat och att mormor tog tag i den och sedan slängde iväg den. De fick dock granatsplitter över sig som de i sin tur har opererat bort men jag minns inte allt. Jag vet inte ens om jag vill väcka sådana minnen hos mormor, men jag undrar så vad de gick igenom. Kommer aldrig glömma när en föredetta kollega berättade om flykten därifrån..
Så minnen bevarar vi, och många gånger önskar vi att vi kunde glömma några av dom. Om det ändå vore så att man kunde hjälpa dom på traven - sortera bort lite och göra vissa klarare. Och hur många gånger har man inte hört frasen "Lär dig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta".
Nu ska jag försöka sova lite om det går, men har kanske druckit för mycket energidricka på jobb för att klara sig igenom natten.
Kommentarer
Trackback
