Sand

mina saviours Maree och Martina värmde mig med en brasa på klagshamnsstrand, det är vår plats nu. det är sommaren 2009, och jag önskar jag kunde vara där varje dag. Där satt vi tre tjejer med krossade hjärtan och sjöng på beautiful girls. För att göra upp brasan plockade vi grenar, jag satt i och för sig mest och tittade på för jag fick bara allt i huvudet då jag försökte, men martina var verkligen på hugget och maree kämpade tappert. Iklädda i x-antal tjocktröjor och med varmoboy eldade vi upp gula sidorna och alla grenar som plockas.
Eftersom det blåste så mycket i natt kunde vi inte sitta under det berömda trädet de pratade om där havutsikten är jättefin utan vi letade upp en plats där det var nogerlunda vindstilla. Natten började bra där, sedan somnade maree hemma hos mig medan jag tittade klart på Wall-e och åt upp resterande fruktsallad.

För övrigt känns det OK, jag går runt och är svimfärdig och hundra gånger om dagen börjar hjärtat slå i hundranittio så att det svartnar. Har aldrig haft panikattacker men nu kryper dom fram med jämna mellanrum. "Andas i en fyrakant" sa maree och det lär gå över kan ju inte precis gå till doktorn när jag vet vad det är som spökar med kroppen. Det börjar ändå kännas som om jag kan hantera det för jag har aldrig kollapsat ute.

Ne bih se ja pred toliko ljudi (i pred tebe)
ne bih se ja sa drugom mazio