Sand

zippidizipp zipp zipp! fan vad jag inte pallar mer, jag känner för att ge upp allt här i världen och sova bort allt.. Lite lycka då vi under svensklektionen tittade på stolthet och fördom som jag redan sett på bio, men idag insåg jag faktiskt hur kär jag är i den, svävade på moln och gick och log för mig själv i korridoren samtidigt som jag tänkte på allt som hänt i filmen, nästan som om jag trodde jag var en del av den. I mitt nykära jag kommer från ingenstans upp detta välbekanta ansikte, Marcus, det är m...m..m..marcus.. smart som jag var får jag itne bort mitt nykära flin och han trodde säkert att det var för att jag kramade honom som jag hade det. men ska förklara mig nu, marcus är inte vem som helst, detta är marcus som var lärarpraktikant på segevångsskolan och undervisade i historia vilket jag btw fick mvg i, men i alla fall, under alla hans lektioner förr satt jag alltid och tittade ögen ur mig då han stod där framme.. Nu får den andre lärarmarcus konkurrans :P
Sedan struntade jag i multimedian och spelade biljard, både kul och tråkigt, somliga tror sig bara så jävla mycket och jag är riktigt lessss på det.. jag och nathalie fick spelat lite och under spansklektionen kunde inte Fernando skriva ut provet så jag slapp det och kollade på filmen ist. Det låter som dagen flöt på hur snabbt som helst men det var faktiskt inte så utan det hela var mest bara drygt.
Nu sitter jag här och måste göra mitt arbete men jag orkar inte, jobbar bättre under press vilket det lär bli imorgon?

och vart försvann det? sometimes hiding the truth..

pos / sand